tisdag 2 oktober 2007

Kortchnoi och kvinnorna

Viktor Kortchnoi har väl sällan framställts som en kärvänlig person. Det finns goda grunder till det. Hans utfall, speciellt mot kvinnliga schackspelare som besegrat honom, har placerat den garvade VM-kämpen i kategorin ”Sura gamla gubbar”.

Axel Ornsteins skrev om Kortchnois otrevliga sidor i Tidskrift för Schack nummer 3/2007. Vi ger ett citat:
”I sina kommentarer till partiet mellan Ole Jakobsen och mig, i TfS 2/07, undvek Johan Furhoff finkänsligt den självklara journalistiska vinklingen – gubbschack. Samma rubrik eller ännu hellre gubbsnack passar in på Viktor Kortchnoi. Hans beteende mot Irina Krush – se TfS nr 2/07 – förvånar ingen som läste min Kortchnoikritiska artikel i Schacknytt för tiotalet år sedan.

Då hade Kortchnoi på tre partier lyckats klara en remi mot Pia Cramling [bilden], men fann det ändå befogat att tala om för henne och Judit Polgar att de inte förstod sig på schack. Drullen lyckades i sitt nästa möte med Pia verkligen besegra henne. Pia berättade senare för mig att spelglädjen, kampgeisten, helt saknades under det partiet.

Någon beundran är det svårt att känna för Kortchnoi även om han är en färgklick, även om hans resultat är värda respekt.

(...)

Kortchnoi har tyvärr satt i system att vara otrevlig, så hur ska man handskas med arga gubben? Att som Krush vara korrekt men tydlig är bra, men man kan också arbeta förebyggande. Yasser Seirawan slog Kortchnoi redan som 16-åring, och man kan väl misstänka att han fick sig en åthutning. När jag talade med Seirawan under Schacknytts jubileumsturnering i Malmö 1979 berättade han att det är bäst att förekomma Kortchnoi redan när han stannar klockan: ‘Please Mr. Grandmaster, don´t give up. Teach me more!’ (Snälla herr stormästare, ge inte upp. Lär mig mer!)

Prenumerera på TfS och du kan läsa om Irina Krushs sätt att bemöta Kortchnoi och Axels inlägg i dess helhet!

Vi ger ett belysande exempel på dagens ämne hämtat från Youtube. Kortchnoi förlorar ett blixtparti mot Sofia Polgar (mellansystern) i Curacao 2002 och uppträder som allt annat än en god förlorare.



Foto: Calle Erlandsson ©