fredag 8 april 2011

Seniorbegreppet

När jag började spela schack i Limhamns SK på 1960-talet var jag junior och betalade junioravgift. Efter juniortiden betalade jag senioravgift. Enkelt och lättbegripligt. Det fanns två kategorier och så är det fortfarande. Ingemar Johansson kommenterade tidigare ordet ”senior”, dess sedan länge etablerade betydelse i svenskan. Det var som svar på Leif Svenssons förslag här på bloggen att byta ut begreppet ”veteran” mot det redan upptagna ”senior”.
Det verkar som om Leif pläderar för att begreppet "veteran" i svenskt schack ska ersättas med "senior" - litegrann i linje med kutymen annorstädes, kan jag tänka mig att han menar.

Problemet är ju bara att ordet senior i svenskan sedan åtminstone slutet av 1800-talet (Svenska Akademiens Ordbok) i tävlingssammanhang har syftat på den som inte längre är junior, alltså en vuxen person i största allmänhet.

Den användning vi ofta ser idag, där senior blir synonym med veteran eller pensionär, är förstås ett inlån från USA. Man kan inte direkt säga att det skapar klarhet. Så jag måste nog tycka att uppdelningen junior, senior, veteran är rimlig (om man nu alls vill göra en särskillnad).
Läs och begrunda. I Språktidningen har språkvårdare, som jag har stor respekt för, tagit upp bruket eller snarare missbruket av anglicismer i svenskan. En del butiker har inte ”realisation” eller ”rea” utan ”Sale” eller ”Supersale”. Det finns inte någon anledning att ”internationalisera” svenskan. Det finns inte någon anledning att skrota ett etablerat seniorbegrepp.

Om någon tycker att det bör heta något annat än ”veteran” - okej, men kom då med ett välgrundat förslag.

En fråga till dem som är beredda att skrota det i svenska språket sedan länge vedertagna seniorbegreppet: vad tänker ni kalla de spelare som finns i intervallet 20 till 60 år?