måndag 11 juli 2016

Inte bara schack för Vasilij Ivantjuk

Vasilij Ivantjuk vid dambrädet. Foto: heerhugowaardopen.nl

Anmälningstiden för OS i Baku går ut på fredag och laguppställningarna bjuder som alltid på en och annan överraskning. Peter Svidler har inte någon förklaring till varför han inte finns med i Rysslands lag för att ta ett exempel.

Vasilij Ivantjuk har spelat fjorton schack-OS i följd och skälet att han inte är med i Ukrainas lag i Baku är – ovanligt. Han föredrar att vara med i en världscuptävling i damspelet. Den arrangeras i Karpacz i södra Polen nära gränsen till Tjeckien den 5–10 september, det vill säga samtidigt med Baku-OS.

I juli månad i fjor var Ivantjuk med i öppna nederländska mästerskapet i dam där han fick en blygsam placering (bilden ovan).

Tids nog kommer förbundskapten Stellan Brynell, alias grannen Stellan, att presentera de svenska laguppställningarna.

* * * * *

I Warszawa pressade Philip Lindgren sin motståndare Saveliy Golubov, som dock lyckades rädda en halva. Här är partiet. Efter fyra ronder ligger Philip bäst till i den svenska kvartetten med 2,5 poäng.

Turneringstabell
Partierna genomspelbara

I Benasque Open vann Ulf Andersson och han står efter fem ronder på 3 poäng. Poängställningen.

Mladen Gajic förlorade i rond 5 i Paracin och står kvar på 2,5 poäng. Poängställningen.

* * * * *

En utflykt idag och valet stod mellan mitt årliga sommarbesök i Trelleborg och Köpenhamn. Trelleborg vann. I fjor sommar berättade jag att tågförbindelsen mellan Malmö och Trelleborg skulle komma i gång igen efter att ha legat nere i över fyrtio år. Den 13 december var det nypremiär med Pågatåg på rälsen.

Jag gick alltså mitt första gymnasieår i Trelleborg och då tågpendlade jag. Det var mer nyfikenhet än nostalgi som fick mig att återuppliva tågresan. En del mellanlggande stationer har försvunnit, andra har tillkommit. Östra Grevie ligger där det ligger, men Jordeberga station lades förmodligen ner samtidigt som sockerbruket där skattade åt förgängelsen.

Vi var några gymnasieungdomar som pendlade och en av dem steg på i Jordeberga. Han hette Ohlson men förklarade att han faktiskt var adlig. Han fick smeknamnet Greven och det verkade han inte ha något emot.

En bloggbesökare har för övrigt förklarat för mig att jag med lätthet och utan kostnad kan byta Gran (myndigheternas stavning) mot Grahn (min stavning, som finns på min farfars gravsten och som fanns på min fars skrädderiskylt). Tack för tipset, men det blir vid närmare eftertanke nog inte något med det. Mina kära döttrar vill heta Gran och mitt treåriga barnbarn är förmodligen inne på deras linje. Grahn får bli mitt artistnamn.

På det stora schackspelet utanför biblioteket i Trelleborgs centrum nära sjöormen stod pjäserna på parad utanför brädet. En pojke och någon som kan ha varit hans mormor eller farmor hade hittat på något spel där de hoppade på ett ben från ruta till ruta och det verkade som om reglerna improviserades fram efter hand. Jag anar inte vem som hade övertaget, men det gick nog ut på att pojken skulle vinna för det var han som hittade på reglerna. Det påminner om när min gamla mor för sisådär trettio år sen skulle lära mig ett kortspel – jag minns inte längre namnet på det. Kasino? Så snart det såg ut som om jag skulle vinna introducerade hon en ny regel som hon hade glömt att nämna tidigare. Då var det plötsligt hon som hade de bästa korten. Min mor var oslagbar i det kortspelet.

Vid schack-OS i Valletta 1980 rullade privatägda utrangerade Londonbussar på gatorna. Jag ser att jag berättade om en maltesisk busstur i Schacknytt nummer 3/1981:
När jag nästa dag, allt i den dinglande heliga madonnans åsyn, fick betala tio gånger för mycket vid min första busstur fann jag det inte mödan värt att protestera. Att lämna fram en sedel var en ren utmaning. När chauffören tittade upp och hastigt granskade mig förstod jag att jag skulle bli lurad. Jag klassades obevekligt som turist och fick en handfull småmynt tillbaka. 
Idag såg jag en gammal Londonbuss i Trelleborg (min bild ovan). På skylten stod att det var linje 15 med destination Canning Town via Tower, Aldgate, St Paul's, Traflagar Sq, Oxford St. Klart att jag var sugen på att hoppa på (Canning Town ligger i östra delen av London), men så kom jag att tänka på att jag inte hade passet med, och utan det (eller id-kort) kommer man inte ens till Köpenhamn nuförtiden. Cementblandarna går varma och stängselfabrikörerna har högsäsong, men avhumaniseringen är gränslös. (Dessutom stannar just den dubbeldäckaren numera bara på stationer nere på Söderslätt.)